När jag var liten var jag en riktig hästtjej. Gick på ridskola under större delen av skoltiden och drömde om en alldeles egen häst. Bytte favorithästar sådär några gånger, men glömmer dem inte. Härliga Mascot, Arsenik som blev blind mitt i en hopptävling, Niccolina som både galopperade och hoppade som en galning och Lirana, den första favoriten på ridskolan. Åh, så länge jag drömde om att få rida den vita halvaraben, men först fick jag såklart klara mej med de mer saktmodiga och lugna pållarna.
En häst som finns kvar i familjen är den allra första jag red på. Han var nog den lugnaste av dem alla, skuttade aldrig runt och försökte aldrig kasta av mej. Den gamla gunghästen som stått till tjänst för flera generationer och han är fortfarande pigg och kry, fast lite skamfilad. När jag ser honom blir jag lite varm i hjärtat <3 Han har sitt stall hemma hos mami och där har han det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar